hon

Hon säger, han är borta.
Han är borta ifrån jordens yta, han har hoppat.
Jag håller i min nalle och viskar, be honom vara där när jag kommer.
Låt honom vänta på mig, få honom att stanna där och vänta på mig.
Jag klättrar upp för stegen upp mot taket.
Låt honom vänta, få honom att stanna där och vänta på mig, för nu kommer jag.
Jag klättrar förbi ett fönster med blommig gardin,
jag viskar till min nalle, säg till mamma att jag älskar henne och att jag var stolt över att ha fått hennes fina ögon.
Det faller en tår ner på min kind.. och ner på min nalle.
Men komihåg, att be honom vänta, att stanna och vänta på mig för jag kommer nu.
Stegens trappsteg börjar nå sitt slut..
Nalle, låt mig komma till honom, låt mig få krama om honom, låt mig få le med honom, men låt inte mamma vara ledsen. För nu kommer jag.
Jag tar tag i det svarta takets kant och försöker dra mig upp. Min vita klänning blev lite sotig men det struntade jag i.
Det faller yttligare en tår.
Men vad du än gör nalle så glömm inte att säga,
att han väntar på mig, att jag vill hålla hans hand tätt imot mig, och att jag vill se honom lycklig. Men förgudskull säg till mamma att jag älskar henne, och att hon inte ska vara ledsen.
Jag går till andra sidan av taket och tar några djupa andetag, tar små steg mot slutet av taket, och säger;
Nalle, lova mig att du säger åt honom att vänta, få honom att stanna där och vänta på mig, för nu kommer jag....
Flickan faller ner från höghuset, hennes vita klänning fladdar.. och hennes nalle håller hon hårt i sin vänstra hand.

Hennes mamma tar upp den rosa nallen och kramar om den medans hon ser sin dotter åka iväg med ambulansen.
En timme efter ringer sjukhuset och meddelar att hon dog på en gång och att det inte fanns nån chans att rädda henne.