hon

Älskade du, jag vill inte ljuga för dig men dagen kommer, de gör den.
Ger du mig inte chansen snart så kommer det vara försent och dom kommer påbörja
att såga sönder vårat hus som vi har byggt upp.
Har du ens en tanke på att hon är våran fiende just nu?
Hon kan vara den som får oss att gå åt två olika håll.
Det kommer bli ett stort hål imellan oss.
Ger du mig chansen nu, eller iallfall snart så kan jag göra så allt fixar sig.
Ingen kommer kunna ha sönder vårat stabila hus, som vi bygger med henne.
Har vi alla på våran sida som vi ska egentligen ha så kommer vi båda två måbra
och det blir fler än du och jag som känner att det är rätt.
Jag vet inte hur allvarligt du tar det här, men jag ser det som en stor viktig grej som vi,
vi två ska lösa tillsammans. Du ger mig chansen och jag tar emot den.
Genom att ge chansen kan vi förändra allt, vi alla kan skratta och vara glada.
Kanske låter det mer som en dröm och som om jag bara hoppas på det bästa,
men jag kan lova dig att det kommer bli så som jag har suttit och klurat på sen 4
månader tillbaka. Jag har alltid kännt att de var någe negativt som gnagde på vårat
nybörjade hus, men jag visste inte vad. Men jag har hittat råttan som gnager sönder
det. Jag hitta den. Man ser inte hålen än, men om ett år så ska du se att om man ens
petar på huset så rasar det, och då säger jag som jag alltid har sagt;

"Man kan försöka gå igenom det men man kan aldrig glömma, det sitter kvar och ingen vill leva med det.
Man tar upp det flera gånger om och om igen även fast man inte vill eller tänker på att man gör det.
Det är bara så vi människor är."

/ Jag är förvirrad och både besviken...
Jag begär att få en chans alla borde få.
En chans att visa vem man är innan någon drar snabba slutsatser om en.
Jag är så besviken och förvirrad.