Vilken synvinkel
Jag tänkte, varför säger hon inget?
Hon stod där och bara kollade på mig med sina drogade ögon.
Hon stod bara där och kollade på mig med colaflaskan i hennes hand.
"Varför pratar du inte med mig?" for det ut ur munnen på mig.
"Älskar du inte mig längre?" jag kände att de sista var riktigt dumt sagt.
Hon granskade mina läppar och slicka sig runt sina torra blåa läppar, jag tänkte
det var länge sen jag fick kyssa hennes läppar. Jag fick ont i magen av att känna
saknad. Jag fick inte ens röra vid henne. Jag kände att jag var tvungen att säga något igen.
"Älskling fryser du?"
Hon svarade fortfarande inte.
Hon stod bara där helt stilla och kollade in i mina ögon.
"Snälla, kan du inte svara.. du har inte pratat med mig på länge! Vad är som har hänt?"
Hon stod fortfarande bara och kollade på mig. Jag kunde inte läsa av henne, inte
ens lite. Hon såg helt känslokall ut, helt blockad ifrån alla avläsare och alla tankar.
Undrar vad som snurrar i henne huvud.
Efter ett tag så ser jag hur hon vänder sig om, trycker ner handtaget sakta och
öppnar dörren. Jag går inte efter, det känns inte rätt.
Plötsligt hör jag hur hennes mobil ringer. Hon svarar med ett hallå.
Jag gissade att det var samma person som ringde igår.
Hon pratade länge och skrattade, hon lät så levande.
Sen kom hon ut igen, kollade på mig och sedan gick hon förbi.
Öppande ytterdörren och gick ut.
Några veckor senare ringer min mobil.
Jag svarar med mitt namn och blir chokad över rösten som svarar.
Vi pratade i runt 20 min och sen la vi på.
Jag satte mig ner i sängen och kollade ut igenom fönstret.
Vad har jag gjort för att det har blivit som det har blivit? tänkte jag medans jag
la ner hennes kläder i väskor. Jag tog upp halsbandet som jag hade fått av henne.
Jag lyckades få på mig halsbandet och jag tänkte att jag skulle hämta henne efter
en månad och försöka få stämmningen som vi hade förr. Jag behövde bara tänka
efter vad som har hänt. Hon brukar så ofta säga hur hon känner, men typ förra året
så slutade hon sagta med säkert sluta snacka med mig. Till slut så stod hon och bara
där och lyssnade, det verkade som om hon lyssnade på vad jag sa men svarade inte.
Jag blev ju rädd men jag tänkte att låta henne vara ifred var mycket lättare.
Om jag bara kom ihåg varför hon slutade öppna sig för mig och varför hon slutade
snacka med mig. Om jag kommer på det så kanske det finns en chans att det kan
bli som förr, om det inte redan är försent att hjälpa både oss och henne.
vilken synvinkel.
Hon stod där och bara kollade på mig med sina drogade ögon.
Hon stod bara där och kollade på mig med colaflaskan i hennes hand.
"Varför pratar du inte med mig?" for det ut ur munnen på mig.
"Älskar du inte mig längre?" jag kände att de sista var riktigt dumt sagt.
Hon granskade mina läppar och slicka sig runt sina torra blåa läppar, jag tänkte
det var länge sen jag fick kyssa hennes läppar. Jag fick ont i magen av att känna
saknad. Jag fick inte ens röra vid henne. Jag kände att jag var tvungen att säga något igen.
"Älskling fryser du?"
Hon svarade fortfarande inte.
Hon stod bara där helt stilla och kollade in i mina ögon.
"Snälla, kan du inte svara.. du har inte pratat med mig på länge! Vad är som har hänt?"
Hon stod fortfarande bara och kollade på mig. Jag kunde inte läsa av henne, inte
ens lite. Hon såg helt känslokall ut, helt blockad ifrån alla avläsare och alla tankar.
Undrar vad som snurrar i henne huvud.
Efter ett tag så ser jag hur hon vänder sig om, trycker ner handtaget sakta och
öppnar dörren. Jag går inte efter, det känns inte rätt.
Plötsligt hör jag hur hennes mobil ringer. Hon svarar med ett hallå.
Jag gissade att det var samma person som ringde igår.
Hon pratade länge och skrattade, hon lät så levande.
Sen kom hon ut igen, kollade på mig och sedan gick hon förbi.
Öppande ytterdörren och gick ut.
Några veckor senare ringer min mobil.
Jag svarar med mitt namn och blir chokad över rösten som svarar.
Vi pratade i runt 20 min och sen la vi på.
Jag satte mig ner i sängen och kollade ut igenom fönstret.
Vad har jag gjort för att det har blivit som det har blivit? tänkte jag medans jag
la ner hennes kläder i väskor. Jag tog upp halsbandet som jag hade fått av henne.
Jag lyckades få på mig halsbandet och jag tänkte att jag skulle hämta henne efter
en månad och försöka få stämmningen som vi hade förr. Jag behövde bara tänka
efter vad som har hänt. Hon brukar så ofta säga hur hon känner, men typ förra året
så slutade hon sagta med säkert sluta snacka med mig. Till slut så stod hon och bara
där och lyssnade, det verkade som om hon lyssnade på vad jag sa men svarade inte.
Jag blev ju rädd men jag tänkte att låta henne vara ifred var mycket lättare.
Om jag bara kom ihåg varför hon slutade öppna sig för mig och varför hon slutade
snacka med mig. Om jag kommer på det så kanske det finns en chans att det kan
bli som förr, om det inte redan är försent att hjälpa både oss och henne.
vilken synvinkel.
Kommentarer
Trackback
